Jag har i några inlägg hanterat ett ämne som uppenbarligen berör, nämligen kärnkraft. Jag ska inte bli långrandig i detta avslutande inlägg utan snart återgå till lite mindre kontroversiella inlägg om elbilar, batterier och solceller, men eftersom riksdagen röstade angående Ringhals 1 och 2 igår känner jag att det är på sin plats att avrunda med ett sista inlägg på ämnet. Propositionen att tvångsöppna Ringhals 2 röstades med minsta möjliga marginal ner (174-173 – tur att ingen råkade trycka fel….). Den lilla marginalen inger inget förtroende för politikerna om jag uttrycker det milt.

Förslaget om fortsatt drift av Ringhals 2 är ett bevis på stor okunskap. Eller så menar förslagsställarna att politiken ska köra över Strålsäkerhetsmyndigheten. Om det skulle bli verklighet ställs kärnkraftsäkerheten åt sidan

Lars-Evald Kaliff, expert på kärnkraftunderhåll och debattör via NyTeknik

Nu känner säkert några av er att venerna i pannan börjar bulta, så jag vill därför återigen klargöra en sak; Ringhals 1 och 2 har tjänat färdigt under de 50 år som gått sedan de byggdes, de håller inte modern standard längre och att hålla dem tvångsöppna skulle innebära att köra över strålsäkerhetsmyndigheten (SSM), en oberoende myndighet som överser säkerheten inom all kärnteknisk verksamhet i Sverige (detta faktum bör anses vara särdeles ögonbrynshöjande). Reaktorerna var förvisso driftsplanerade till 2025 ursprungligen, men vissa driftstekniska omständigheter har uppstått som föranleder en något tidigare stängning. Det ligger alltså inget politiskt beslut bakom.


Ringhals kärnkraftverk (Bild: Tubaist on sv.wikipedia – Eget arbete, CC BY-SA 3.0)

Det finns heller inga planer på att stänga några andra reaktorer i förtid och faktum kvarstår också att det är fullt tillåtet att bygga ett nytt toppmodernt kärnkraftverk där Ringhals 1 och 2 står idag om man lyckas skaka fram finansiärer. Det är nämligen det energiöverenskommelsen säger; att nya kraftverk får byggas på befintliga platser, men att inga subventioner kommer att ges denna gång. Vidare kan Ringhals 3 och 4 samt Forsmark 1, 2 och 3 livstidsförlängas med drift till 2045 med acceptabel säkerhet (och antagligen ännu längre). Helt klart kommer dessa verk att spela en viktig och avgörande roll för stabil elförsörjning de närmaste decennierna. Så det finns ingen som helst anledning att hetsa upp sig över att jag uppmuntrar till att ta rygg på andra länder på kontinenten och utforska nya spännande möjligheter ett par decennium framöver medan vi åtnjuter värmen från dessa befintliga reaktorer.


Video 1. Kärnkraftens historia i Sverige Källa: expressen.se


För att alla ska förstå vad det egentligen hade inneburit om detta förslag vunnit gehör i riksdagen tänker jag i korthet återge vad Lars-Evald Kaliff, expert på kärnkraftunderhåll och debattör, skrivit i NyTeknik och vad SSM skrivit på sin hemsida.

Den främsta anledningen till stängningen är den numera riksbekanta försvagade bottenplåten i Ringhals 2:s reaktorinneslutning. Bottenplåten är en av flera barriärer för att, i händelse av ett haveri, förhindra radioaktiva ämnen att läcka ut till omgivningen. I samband med en reparation 2014 upptäckte Ringhals AB att den ingjutna plåten var rostangripen vilket resulterat i ett antal utfrätta gropar. De upptäckte även en del genomgående hål. De som kunde ses (efter bortbilning av en del av betongen under) lagades, men för att få drifttillstånd efter sista december 2019 ställde SSM krav som förutsatte en omfattande okulär besiktning. En sådan är ytterst svår och tekniskt krävande och inte ekonomiskt försvarbar med tanke på ursprungligen planerad drift till 2025. Därför togs det affärsmässiga beslutet att stänga ner. Att då politiker föreslår att de ska gå in och tvinga Vattenfall AB att köra vidare med en 50 år gammal anläggning (som eventuellt kan ha andra ålderkrämpor) är inget direkt styrkebevis av våra politiker.


Figur 2. Rosthålen i reaktorinneslutningens bottenplåt. Bild: Anders Ygeman på Facebook

Så nu lägger jag den energipolitiska debatten åt sidan ett tag och beklagar bara att vissa partier åter skapat osäkerhet på den energipolitiska spelplanen. Det fanns inga absoluta stoppdatum för kärnkraft i överenskommelsen (som t.o.m. öppnade för ny kärnkraft) och det var energiöverenskommelsen som gav utländska aktörer den marknadsmässiga stabilitet som krävdes för de omfattande investeringar (80 miljarder kronor) de gjort i vindkraft i Sverige de senaste åren. Så låt oss nu bara hoppas att inte våra vindflöjlar till politiker åter vänder sig bakåt mot 70-talet utan framåt mot 2020 i vindens riktning.