Dags att börja undersöka sina möjligheter för solceller. I denna del tittar jag på betydelsen av vinkel, riktning och temperatur samt vilka regler som gäller när man ska välja placering. Det allra lättaste är om man har en ledig takyta i rätt vinkel, eftersom detta är bygglovsfritt numera om panelerna följer takets vinkel. Har man mycket stora tomtytor kan man även sätta dem på ställningar. Nackdelen med det är att det tar ny yta i anspråk (inte optimalt landutnyttjande), i många fall kräver bygglov, och blir lite fulare. Fördelar att man kanske inte är lika begränsad med avseende på yta så man kan välja lite billigare paneler och köpa några extra istället för lägre pris per producerad kWh.
Vid markmontage kan man dessutom ofta optimera både riktning och vinkel, vilket ett befintligt tak inte tillåter på samma sätt (annan vinkel på panelen än takets kräver bygglov). Många uppskattar också att man kan montera i princip alltihop själv och sen ta in en elektriker som kopplar ihop allt eftersom baksidan är lätt åtkomlig. På taket måste elektrikerna vara med under tiden man fäster upp panelerna för att koppla in vilket blir mer komplicerat och dyrare. Många elektriker vill dessutom inte befatta sig med arbetet om man har tänkt montera själv under dessa förutsättningar på ett tak.
Solfångare eller solcellspaneler som monteras utanpå en byggnads fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial som medför att byggnadens yttre utseende avsevärt påverkas är i vissa fall bygglovsbefriade enligt Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 3c §. Undantaget från krav på bygglov gäller både en- och tvåbostadshus och andra typer av byggnader. Även om en solfångare eller en solcellspanel inte kräver bygglov kan den kräva anmälan. Det kan exempelvis vara om solenergianläggningen berör byggnadens bärande konstruktion eller väsentligt påverkar brandskyddet i byggnaden. En bedömning måste göras i varje enskilt fall. Vidare ska följande kriterier vara uppfyllda för att sådana solfångare och solcellspaneler ska vara bygglovsbefriade:
- de ska monteras utanpå en byggnads fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial
- de ska följa byggnadens form
- de får inte monteras på byggnader eller inom bebyggelseområden som är särskilt värdefulla
- de får inte monteras inom eller i anslutning till områden som är av riksintresse för totalförsvaret
- att solenergianläggningen inte kräver bygglov enligt den detaljplan som gäller för området
Många tror att vi har sämre förutsättningar i Sverige än längre söderut i Europa, men så är faktiskt inte alltid fallet. Detta beror på att kylningen av panelerna i många fall är viktigare än vinkeln på det infallande ljuset om skillnaden i breddgrad är relativt liten. Höga temperaturer ökar cellernas ”interna energiläckage” och en lägre temperatur är därför gynnsam. När det gäller en genomsnittlig kiselbaserad solcell som ofta används i sverige reduceras produktionen med cirka 0,3% för varje temperaturökningsgrad. Detta är mycket signifikant eftersom de svarta solpanelerna kan bli mycket heta en sommardag. En sval nordisk bris kan således boosta effekten rejält. Samtidigt är antalet soltimmar i Sverige och Tyskland i många fall likartade. Instrålningen i Stockholm och Berlin är 981 mot 1065 kWh/m², alltså inte så olika. Detta tillsammans med det svalare klimatet gör att vi i Sverige ofta får en högre årsproduktion än vad man får i Tyskland.
I genomsnitt har vi ungefär 1500 soltimmar i Sverige per år, med stora regionala skillnader (t.v. figur 1). Solskenstiden definieras som den tid då den direkta solstrålningen överstiger 120 W/m². Antalet soltimmar innefattar dock timmar av varierande intensitet. Ett mer användbart värde får man om man integrerar effekten över ett år. Man får då ett genomsnittsvärde för den infallande årliga energin per kvadratmeter (t.h. figur 1). Detta värde tillsammans med verkningsgraden på de solceller man har i åtanke ger antalet kWh/m² som kommer att produceras på taket i rakt söderläge och optimal vinkel.
Nu har man ju oftast inte perfekt vinkel och riktning på panelerna. Sydriktning är naturligtvis bäst, men öst och väst är oftast också ekonomiskt försvarbara riktningar (se figur 2). Fördelen med olika områden med paneler i olika väderstreck är att man sprider ut produktionen jämnare under dagen med följden att man får högre egenkonsumtion. För att beräkna sin ungefärliga årsproduktion får man justera ner effekten i sina kalkyler med tabulerade justeringsfaktorer. Den optimala lutningen på solpanelerna i Sverige är ca 42 grader. Men lutningen är faktiskt inte en särskilt viktig faktor så länge den är inom rätt spann. Lutningar på 20 respektive 50 grader ger ca 98% av effekten, och 10 grader ger hela 96%. Lägre lutningar funkar alltså också (jag har själv 7 graders lutning på en del av min anläggning), men man börjar få lite mer problem med att skräp, snö, mm. inte glider av spontant.
En fördel med en brantare vinkel är som sagt att snö och annat material lättare åker av/sköljs bort och att produktion under vår och höst ökar på bekostnad av sommar. Detta är positivt eftersom det ökar egenkonsumtion och försäljning av överskott under perioder av högre elpriser.
Energimyndigheten har också en bra sida som man kan hitta en hel del information på.
Följ min blogg på Facebook för att smidigt se i ditt flöde när nyheter, analyser och nya delar av solcellsskolan och laddskolan publiceras.
Electrified 