Som ett skönt avbrott från all desinformation rörande batterier, belönas nu forskarna bakom det banbrytande litiumjonbatteriet med Nobelpriset i Kemi 2019. John B. Goodenoughs, M. Stanley Whittinghams, och Akira Yoshinos lätta, laddningsbara och kraftfulla batteri används i dag i allt från mobiltelefoner till bärbara datorer och elbilar. Det kan också lagra stora mängder energi från sol- och vindkraft, och möjliggör ett fossilfritt samhälle.
Litiumjonbatterier används i världens alla länder för att driva den bärbara elektronik som vi använder för att kommunicera, arbeta, forska, lyssna på musik och ta del av kunskap. Litiumjonbatterier har också möjliggjort elbilar med lång räckvidd och lagring av energi från förnybara energikällor, som sol- och vindkraft.
Stanley Whittingham arbetade under 1970-talet med att utveckla metoder som kunde leda till fossilfri energiteknik. Under sin forskning på supraledare upptäckte han ett extremt energirikt material. Materialet var titandisulfid och användes som katod där det interkalerade med litiumjoner. Litiumjoner kan sägas absorberas i hålrum i katodmaterialet. Anoden bestod först av metalliskt litium, men detta är väldigt reaktivt och det gjorde tekniken i dess nuvarande oanvändbar för praktiska tillämpningar.
John Goodenough förutsåg att katodmaterialet skulle få en ännu högre potential om det byggdes av en metalloxid (metallförening med syre) i stället för en metallsulfid (metallförening med svavel). Fortsatt sökande gav koboltoxid (kobolt och syre i en förening) som lämpligt katodmaterial och anodmaterialet byttes ut mot det mer hanterbara grafit (en form av kol) som kunde interkalera (absorbera) litiumjoner. Resultatet blev ett lätt och hållbart batteri, som gick att ladda hundratals gånger innan det förlorade sin prestanda.
Ref: https://www.kva.se/sv/pressrum/pressmeddelanden/nobelpriset-i-kemi-2019
Vidare information rörande priset: www.nobelprize.org
Electrified 