Förnyelsebart på frammarsch – del 2

Den sista ”kolbefästningen” i världen verkar vara i Sydostasien så vad händer där? Jo, förra året var det den enda regionen där kolens andel av kraftproduktionen vuxit.(1) Indonesien ser ut att ha den tredje största utbyggnaden av kolkraft i världen, efter Kina och Indien. Vietnam, där ”kolkraftsflottan” har vuxit snabbare än nästan något annat land, har världens fjärde största planerade utbyggnad av kolkraft. Bränslet har länge betraktats som det billigaste alternativet att möta en kraftig efterfrågan på el i Sydostasiens snabbt växande ekonomier. Men förändringar kan vara på gång:

Det är just nu en absolut pivotpunkt för förnybara energikällor i Sydostasien.
Tim Buckey – Director of energy finance studies IEEFA via The Diplomat

Medan regionen ”har varit en fördröjning” för förnyelsebar energi i världen pekar Tim Buckey, Director of energy finance studies IEEFA, på utvecklingar som helt förändrat spelplanen senaste tiden.

Ekonomin växlar till grönt globalt. Vietnam, Filippinerna, Malaysia och Thailand kommer att nå en pivotpunkt under de kommande två åren…. Till exempel har Vietnam sett en kraftig utveckling i solenergiutvecklingen bara under det senaste året.
Tim Buckey – Director of energy finance studies IEEFA via The Diplomat

I en undersökning av regionala ledare förra året identifierade medieplattformen Eco-Business ”den ständigt ökande risken för strandade fossila bränsletillgångar” som det som skulle driva Sydostasiens övergång till en grönare ekonomi. De ökade ekonomiska riskerna när priset på förnyelsebar el störtdyker får finansiärer att dra sig ur kapitalintensiva fossil- och kärnenergiprojekt.

För att illustrera prisutvecklingen för förnyelsebar el och hur omöjlig uppgiften är för kol (och kärnkraft) är att konkurrera har jag bifogat två grafer (Figur 1). Först investering i euro för varje installerad Wp (Wp = peak watt – max effekt ut som kan produceras). Tre linjer representerar tre scenarior, där blå är konservativt, rött är troligast och grönt är optimistiskt (om man inte äger kolkraftverk). Kol har alltså svårt att konkurrera redan nu, men priset för solel beräknas sjunka med ca 70% fram till 2050. Det kommer att bli svettigt för ägarna inom kolindustrin.

Figur 1. Pris per installerad Watt (Wp) solceller 2018-2050. Källa: E. Vartiainen; G. Masson; C. Breyer; D. Moser; E. R. Medina; Prog Photovolt Res Appl. 2019;1–15.

Solenergi är faktiskt redan billigare än snitt-spotpriset vid projektering av nya elproduktionsanläggningar även så långt norrut som i Finland och beräknas som sagt sjunka stadigt fram till 2050.(2) Kapitalkostnaden kan för solcellsparker i industriell skala redan vara så låg som 2.5%, vilket har rapporterats för vissa anläggningar i Tyskland.(3) Då säger någon garanterat, ”ja men solen lyser inte på natten, därför går det inte”. Därför har jag tagit med ett stapeldiagram som uppskattar kostnaden för solel inklusive batterilagring för dygnsutjämning (Figur 2).

Figur 2. ”Levelized cost of electricity” (LCOE) i euro per MWh beräknat för investeringar i olika delar av världen från 2019-2050. Källa: E. Vartiainen; G. Masson; C. Breyer; D. Moser; E. R. Medina; Prog Photovolt Res Appl. 2019;1–15.

Från Figur 2 kan man utläsa att kostnaden (levelized cost of electricity – LCOE – produktionskostnad för el) år 2050 i en solcellspark, inklusive ett batteripack för anläggningen, beräknas till 15-30 euro per producerad MWh (beroende på var i världen man befinner sig). Detta är oerhört konkurrenskraftigt, LCOE för ett befintligt kolkraftverk beräknas ligga på ca 37 euro och för ett nybyggt på 64 euro.(4)

För att summera börjar produktionskostnaden för förnyelsebar el bli så låg globalt (alltså även i Sydostasien) att kolprojekt strandar, kolbolag konkar och kolbolag skriker efter statligt stöd och billiga lån. Om de inte får det är framtiden ljus.