EUs ”Renewable Energy Directive” dikterar att vi ska ha 10% inblandning (uträknat med mycket suspekt matematik) av biobränslen totalt i transportsektorn inom EU 2020. Mer blir svårt att blanda in eftersom äldre motorer inte kan hantera mer. Vi kommer enligt EUs egna utredningar inte nå målet.(1,2)
Förutom att det är oerhört små stegvisa förändringar när vi behöver ett kvantsteg, så är min invändning att vi därmed skapar ett behov av nya förbränningsmotorer som kan hantera större andel biobränslen. Givet den nuvarande relativt låga förnyelsetakten,(1) låser vi in oss i en situation där fordonstillverkare måste investera mer i förbränningsmotorer för att möta dessa krav och därigenom uppmuntras till att sakta ner elektrifieringsarbetet, som redan har betydligt mindre resurser än förbränningsmotorer.
Min andra invändning är mot den matematik EU använder och hur de gör grundläggande antaganden, som allt sedan bygger på, som enligt min åsikt, är direkt felaktiga. EU försöker lite tafatt ta hänsyn till det jag vänder mig mot, nämligen ”indirect land use change” (ILUC) risk, dvs att vi nyttjar produktiva arealer för bränsleproduktion och därmed konkurrerar ut biodiversitet och matproduktion.
Biofuels not using cropland for their production are assigned zero ILUC emissions and are incentivised by applying multiple counting factors (double or quadruple counting) for their contribution to the 10% renewable energy target in transport.
Utdrag ur JEC Biofuels Programme
Viktigt att poängtera att detta rör change risk, dvs. hur vi nyttjar redan ianspråktagna arealer är egalt när EU bestämmer, men jag tycker yta är yta och inga frikort ska ges för dåligt utnyttjande av arealer bara för att vi eventuellt tagit dåliga beslut tidigare. Är vi effektiva i vår energi- och matproduktion kan vi med fördel istället öka biodiversiteten och låta markerna agera kolsänkor.
De översta kvadranterna i Figur 1 motsvarar hög ”indirect land use change” risk, det är t.ex. bioetanol från stärkelse (mat), rapsmetylester från raps (mat) och HVO från palmolja och raps (mat), mm. Detta (som i flera fall inte borde räknas alls enligt mig) räknar EU en (x1) gång när man räknar ut koldioxidbesparingar (som underlag för skattesatser).
Låt oss då titta på vad de anser vara låg ”indirect land use change” risk (nedre två kvadranterna i Figur 1). Fatty acid methyl ester (FAME) från ”waste oil” är en. Nu råkar jag ju veta att waste oil inte alls är waste på något sätt, talg, använd vegetabilisk olja från matlagning mm., är finfina högraffinerade råvaror för industrin som absolut inte är redo att eldas upp. Övriga industrin får annars vända sig till en alternativ vegetabilisk olja eller fossil råvarustock istället när denna ”waste oil” eldas upp i förbränningsmotorer i form av biodiesel. I slutändan blir det alltid en ökning av fossil råvara i detta fett/olje-marknadens ”hela havet stormar”. Nollsummespel var ordet. Denna biodiesel räknar dock EU två gånger (x2) när man räknar ut skatteunderlag (pest eller kolera – högst tveksamt att detta skulle vara så mycket bättre).
Etanol från halm är fjärde kvadranten och också med låg ”indirect land use change” risk enligt EU. För det första är tekniken inte mogen än och själva tillverkningsprocessen innehåller många steg som förbrukar energi innan man får den färdiga produkten som man ska sen använda för dess energiinnehåll (med låg verkningsgrad). Det skulle också kräva att vi fortsätter att utveckla förbränningsmotorer som kan gå på mer etanol istället för att sikta på mer energieffektiv elektrifiering, där man kan använda mer energimässigt lättillgängligt biomassa än halm som har katastrofalt dåliga egenskaper i form densitet (svårt att transportera effektivt).(3)
Although there are many researches about ethanol production from rice straw, manufacture process of the ethanol has not been realized yet because of high cost for collection and preservation from rice field ridge, fine-powderization and dissolution, fermentation system, etc.
Takano, M. & Hoshino, K. Bioresour. Bioprocess. (2018) 5: 16
För det andra, om vi inte skulle slösat med etanolen i förbränningsmotorer kan den användas för att t.ex. göra biobaserad eten. Eten är den allra viktigaste byggstenen vi har i kemivärlden för att skapa komplexare produkter och kan redan framställas biobaserat från etanol. I princip alla 134 miljarder kilo eten som framställs i världen framställs dock från fossila råvaror. Samtidigt framställs ca 100 miljarder kilo etanol från biobaserade källor årligen, mestadels från stärkelserika råvaror (dvs. mat). Lyckas man nu börja producera mer etanol från t.ex. halm (som EU pratar om som låg ILUC – Figur 1) kan man med fördel ersätta fossil råvara i etenproduktion. Eller just det ja, den ska vi ju bränna upp i bilar för att få ut 20% av energin, det glömde jag. Denna får i vissa fall dessutom räknas kvadrupelt (x4) när man räknar ut koldioxidbesparingar (för beskattningsändamål). Återigen tycker jag inte att det är så förträffligt att elda denna att man ska räkna det fyra gånger, när så mycket fossil råvara kan bytas ut mot biobaserad om man inte förbränner den.
Vill man spara riktigt mycket koldioxid (och belönas med skattereduktioner) enligt EU så ska man också framställa etanolen från vindruvor. Då får man nämligen också räkna besparingen fyra gånger (x4) med EUs matematik (för alla multiplikationsfaktorer se Ref 1. Appendix D). Det har bara med miljöaspekter att göra så klart och jag känner mig nu lugn och trygg i politikernas kapabla händer…….
Hälften av palmolja som EU importerar eldas för närvarande upp i biodiesel, vi äter mindre och mindre och eldar mer och mer (Figur 2). Avskogningen av regnskogar och plantering av palm är en direkt följd av biodieselefterfrågan. Palmoljan är inte lätt att ersätta eftersom palmolja är en högvärdig råvara med högt arealutbyte till väldigt lågt pris. Nu bestämde sig EU fr.o.m. 2019 att förbjuda att räkna palmolja alls när man räknar ut klimatfördel i biodiesel, men efter massiva påtryckningar från länder som avverkar regnskog för att plantera palm infördes nyligen en massa kryphål för att allt ska kunna fortsätta som vanligt. Den totala oljeproduktionen i världen av vegetabilisk olja är ca 190 miljarder kilo.(4) Bara flyget gör åt ca 250 miljarder kilo bränsle per år, alltså mer än all matolja i världen och då står flyget bara för 2% av de totala utsläppen av koldioxid globalt.
För att avrunda ett redan allt för långt inlägg kan jag sammanfatta med att det är idioti att investera en massa energi och resurser i att framställa biobränsle för att alla ska kunna köra runt med små mobila kraftverk med låg verkningsgrad och dålig rökgasrening om det finns alternativ. Kan man elektrifiera, måste man elektrifiera. Flytande biobränslen gynnar enbart befintliga tillverkare av ICE-fordon, oljeindustrin, som kan köra business as usual med ny råvarustock lite vid sidan av för syns skull, och EUs politiker som räddar arbetstillfällen och håller näringslivet nöjda. Här krävs en disruption, som kommer att svida för många, men som är nödvändig. Vad du än kan framställa som är tillräckligt raffinerat för att användas i ett fordon kan med fördel användas för att ersätta fossil råvara någon annanstans istället för att förbrännas.
Så när EU, oljeindustrin och biltillverkarna sjunger biobränslernas lov, är det alltså inte framtidens melodi vi lyssnar till, utan snarare ett rekviem för de redan dödsdömda; huruvida detta blir planetens invånare eller vokalisterna själva, är enbart upp till oss.
- JRC Science and Policy Reports, EU renewable energy targets in 2020: Revised analysis of scenarios for transport fuels
- A Roadmap for moving to a competitive low carbon economy in 2050, Communication from the commission to the european parliament, the council, the European economic and social committee of the regions
- Takano, M. & Hoshino, K. Bioresour. Bioprocess. (2018) 5: 16. https://doi.org/10.1186/s40643-018-0203-y
- https://www.statista.com/statistics/263978/global-vegetable-oil-production-since-2000-2001/
Electrified 