ICE-ing är ett vanligt problem för elbilsägare (ICE = Internal Combustion Engine). Som elbilsägare är man ju lika beroende av laddstolpen som gammelbilsägare är av bensinpumpen. Jag kan illustrera begreppet ICE-ing med min resa till Jönköping häromveckan. Jag skulle från Göteborg till Stenungsund för att jobba och sen direkt därifrån till Jönköping för ett möte vid ett bestämt klockslag. Jag lämnade hemmet med 90% då jag valde att inte ladda fullt på natten, eftersom jag ansåg att jag inte behövde det. Planen var att åka Göteborg-Stenungsund-Ulricehamn (21 mil) och snabbladda upp till 90% på Superchargern där medan jag åt lunch för att sedan åka Ulricehamn-Jönköping-Göteborg och ladda hemma över natten igen som vanligt. Hade min plan förlöpt som planerat hade jag inte försenats alls p.g.a. eldrift och jag hade kört ca 45 mil den dagen.

Figur 1. Min dagstur gick från Göteborg till Stenungsund till Jönköping och åter till Göteborg. Laddning var tänkt att ske endast i Ulricehamn (inringat).

Till en början gick det bra, jag lämnade Stenungsund med 73% efter jobbet och satte av mot Ulricehamn. Nu började dock problemen. Mitt problem i detta fall bestod i att jag fick ett samtal som talade om att mötet var tidigarelagt en timma. Plötsligt hade jag bara 15 minuter att äta något och snabbladda i Ulricehamn istället för att äta i lugn och ro medan jag fulladdade. Eftersom jag skulle åka direkt efter lunchen igen skulle jag t.o.m. kunnat ladda närmare hundra procent (om man åker direkt efter tar batteriet inte stryk av fulladdning) för att ha lite mer kvar i batteriet när jag kom hem till Göteborg sent på kvällen och slippa ladda från botten, men denna möjlighet gick om intet nu.

Min laddningsprocent hade sjunkit till 23% väl framme vid Superchargern i Ulricehamn (något högre förbrukning än vanligt p.g.a. vinter). Då jag har en äldre Tesla (Model S 2015) får jag inte samma snabba laddhastigheter som de nyare Teslorna, så på 15 minuter fick jag bara på 21% (15 kWh), dvs. jag nådde en State of Charge (SoC) på 44%.

Figur 2. Superchargern i Ulricehamn.

Då jag skulle åka runt lite i Jönköpingstrakten innan återfärden skulle detta inte vara en bekväm marginal för återresa till Ulricehamn. Jag kollade därför i appen Plugshare som talade om att det fanns en 11kW Bee-laddare (Jönköpings Energi) med inkluderad parkeringsavgift precis nedanför Östra Storgatan där mötet var. I Bee-appen kunde jag se att den var ledig och jag hade ju en gratisladdning kvar från förra gången. Jag skulle på två timmar fått på 22 kWh, vilket skulle gett mig stor marginal och endast ett kortare stopp i Ulricehamn på vägen hem. Perfekt, tänkte jag….

Figur 3. Klassisk ICE-ing

Problemet var att det tänkte Isuzu-ägaren också när hen såg den tomma laddrutan och eftersom hen av förklarliga skäl inte kopplat in sig på stolpen, så ser rutan ledig ut i appen. Det blev ingen laddning med andra ord, jag fick hastigt hitta en annan ruta utan laddare och gå på mötet. Det blev istället ett kortare InCharge-stopp utanför Max innan jag lämnade Jönköping. InCharge erbjuder 50 kW DC CHAdeMO och CCS2, samt 43 kW AC för Typ 2. Eftersom jag har en äldre Tesla som jag inte konverterat och/eller köpt adaptrar till (med konvertering och adaptrar kunde jag nyttjat alla standarder i Teslan), kunde jag bara nyttja Typ 2 AC. Min ombordladdare begränsar AC-laddning till 11 kW. Jag tryckte på ca 8 kWh vilket alltså tog 45 minuter – ganska segt.

Några reflektioner:

  • Om jag haft en nyare Tesla hade jag inte haft problemet, den har längre räckvidd och mycket snabbare snabbladdning. Både dessa faktorer var för sig hade gjort att jag sluppit problemet, 15 minuter i Ulricehamn hade då räckt.
  • När det blir norm att köra elbil blir det nog mindre vanligt att ICE-bilar blockerar vår ”mack”. Hade jag ställt Teslan framför en bensinpump och gett mig ut på stan för shopping hade det nog blivit ”bensinupproret 3.0”.
  • Jag skulle nog ställt in appen på att toppladda bilen till 100% inför långresan för säkerhets skull och inte 90% som jag gjorde. Man kan ju ställa in så den blir klar precis innan avfärd och det sliter då inte på batteriet. Skönt med de där extra milen ibland.
  • Har man möjlighet att få en bil med ombordladdare som klarar 22 kW AC eller högre är det en fördel för att slippa sega laddsessioner om man är hänvisad till AC-laddning.
  • Man bör skaffa adapter och/eller konvertera sin Tesla till CCS2 om detta saknas. Nyare Teslor klarar alltid kommunikation med CCS2, men Model S och X kräver adapter. Med en CCS2-kompatibel bil hade 10 minuter räckt på InCharge-laddaren istället för 45 och inte upplevts särskilt segt utan motsvarat typ ett toalettbesök.
  • Jag skulle ändå inte för allt smör i Småland valt en ICE-bil om jag hade haft valet inför resan.