Jag tänkte prata lite inledande om smart styrning för samhällets och plånbokens bästa. Många hävdar att kärnkrafts- och fossiloberoende är omöjligt. I alla sådana resonemang möts man emellertid av tankar sprungna direkt ur den klassiska bilden av elproduktion och elkonsumtion. Även om många av de argument och beräkningar som presenteras är korrekta i sak är utgångspunkten alltid ett statiskt samhälle där det enda som ändras är energikällan. Eftersom man då behöver en handfull enorma elproduktionsanläggningar som ensamma ska förse ett helt land med el exakt när alla behagar nyttja den, landar man alltid i tanken att man inte klarar sig utan kärnkraft eller fossil energi.

Självklart finns det andra och bättre sätt än fission och förbränning av fossila bränslen, vi måste bara utforska dem. För att göra detta måste vi dock bestämma oss för det, ge det resurser och vara beredda att förändra vårt beteende för att anpassa oss efter produktionen istället för tvärtom. Det är detta som är det viktiga att understryka; vi måste förändras för att vi ska nå hållbara lösningar. Då pratar jag inte om att vi alla ska sitta i en fuktig grotta och tugga på rötter, utan att vi måste förändra elkonsumtionen så den passar elproduktionen istället för tvärtom som varit normen hittills.

Viktigt att komma ihåg är att man dimensionerar elnät och elproduktion efter effekttoppar. Vi måste vid alla tidpunkter på året klara av att förse alla med den effekt de behöver (vill ha?). Klarar vi inte av att producera tillräckligt med el vid något tillfälle uppstår effektbrist och klarar vi inte av att överföra tillräckligt med effekt i vårt nät uppstår kapacitetsbrist. Ett sätt att lösa det är ju att skrika efter nya kärnkraftverk och utbyggda kraftnät, som många roar sig med, i tron att vi i så fall kan blåsa på som vanligt oavsett hur många som vill ha el samtidigt. Problemet är att kärnkraftverk är oerhört dyra att bygga (förutom andra uppenbara nackdelar) och kan inte byggas utan statlig inblandning. Byggtid inklusive planering, tillstånd och uppförande för vårt enda nya kärnkraftverket i närområdet, Olkiluoto i Finland, ser ut att bli ca 20 år i nuläget. Tillstånd söktes 2000 och det beräknas tas i drift 2021. Att bygga ut stamnätet för överföring från norra delarna av Sverige (SE1), där vår buffert vattenkraften finns, till de södra (SE4) är också oerhört resurskrävande och bara att få tillstånden som behövs kan räknas i decennier snarare än enstaka år. Ett billigare och, i mitt tycke, smartare sätt är att skapa ekonomiska incitament för att kapa dessa effekttoppar istället.

Figur 1. Uppdelningen i Sveriges fyra elområden som Svenska Kraftnät gjorde 2011. Dessa områden har olika spotpriser på elbörsen och överföring mellan dem kan vara begränsad.
Bild: Oskarshamn Energi

Ekonomiska styrmedel för att kapa effekttoppar är t.ex. timdebitering av el (har alla rätt till redan) så att man kan styra sin förbrukning efter elpris (och därmed jämna ut efterfrågan på el). Jag gör detta redan med hjälp av mitt elhandelsbolag Tibber som har den mjukvara som krävs för att styra min värmepump (via Nibe Uplink) och min laddbox (Easee) mot spotpris på el. Förkunskaperna som krävs för att göra detta är noll. Sen har jag tagit det steget längre med Z-wave-kontrollerad smart styrning av hem och sommarstuga (vilket jag kommer att prata om i framtida inlägg), men grundnivån kräver som sagt bara att man byter elbolag och har kompatibel hårdvara hemma.

Med smart hemstyrning har jag kunnat kapa stora kostnader från fakturan från min elhandelsbolag. Jag betalar t.ex. i genomsnitt mindre än hälften för själva elen till laddningen av bilen och ibland får jag t.o.m. elen gratis (och hjälper vindkraften bli av med överskott när det blåser för mycket). Viktigt att komma ihåg är att detta inte per automatik i nuläget får så stort ekonomiskt genomslag eftersom fakturan från elnätsbolaget ofta är större än själva elfakturan. Fakturan från elnätsbolaget består av en abonnemangsavgift, som normalt är beroende av huvudsäkringens storlek, och av överföringsavgifter för elen. Lite begrepp:

  • Timavläsning och timdebitering baserat på spotpris har med elhandelsbolaget att göra som köper elen på Nordpool och säljer till dig med spotpris + påslag (i mitt fall Tibber och inget påslag).
  • Överföringsavgiften är den avgift per kWh som man betalar till elnätsbolaget för att ta emot den mängden el från elhandelsbolaget.
  • Enkeltariff är när man betalar samma överföringsavgift oavsett tid på dygnet eller året.
  • Tidstariff är när man har lägre överföringsavgift på natten och på sommarhalvåret. Vid tidstariff finns alltså möjlighet att spara mer på att ladda på natten, men det är viktigt att ha koll på all sin nödvändiga förbrukning dagtid så att man inte får högre räkning efter byte till tidstariff.
  • Effekttariff är en abonnemangsavgift där man får betala efter storleken på största effektuttagstoppen under månaden. Det är alltså ett ekonomiskt incitament för att balansera sin förbrukning. Här finns goda möjligheter att spara pengar om man tar kontroll över sin förbrukning.

Vi går mer och mer mot timdebitering (som för övrigt är obligatoriskt om man har solceller eftersom elen säljs per timme), tidstariffer och effekttariffer. Det kommer garanterat att bli lag på det snart för att styra om elkonsumtion till låglasttimmar. Istället för att kverulera tycker jag att man ska ta det för vad det är; ett nödvändigt ekonomiskt styrmedel på vår väg mot en förnyelsebar elförsörjning, samt ett ypperligt tillfälle att ta kontroll över sin elkonsumtion för att spara pengar och miljö. Jag vill betona ännu en gång att tidpunkten för att börja spara energi och göra sitt hus smart är nu, annars får man en chock om ett tag när de nya tarifferna börjar gälla. Väl förberedd ser man istället fram mot dem. Det ungefär som elnätets trängselskatt med skillnaden att du kan få betalt när du passerar bommen om du är väl förberedd, dvs mer likt ett bonus/malus-upplägg.

Jag tänkte avsluta detta inlägg med ett litet fiktivt scenario på hur det skulle kunna se ut för att göra det lättare att förstå visionen om ett elsmartare samhälle istället för nya kärnkraftverk. Säg att du har en elbil som du måste ladda under en höglasttimme med högt spotpris och hög överföringsavgift eftersom du har låg laddnivå och måste ladda på dagen för att du behöver åka någonstans. Samtidigt står någons elbil med 100 kWh fulladdat batteri i närområdet (kom ihåg att elen även måste finnas på rätt ställe geografiskt). Denna person kanske inte ska ha bilen mer denna dag och är villig att upplåta en stor del av sin laddning i utbyte mot att hen själv kan göra samma sak vid senare tillfälle. Med en vehicle-to-grid-lösning, bidirektionella laddboxar som pratar med varandra över nätet och en nät- och appbaserad ”crowdpower”-plattform kan alltså den ena släppa på energi till nätet i samma takt som den andra laddar för att tillsammans skapa ett effektneutralt tillstånd för övriga nätet. För att detta ska gå att genomföra krävs en del tekniska framsteg på hårdvarusidan och ändrade regler såsom slopad överföringsavgift under vissa scenarier, men det känns fullt realistiskt i en relativt snar framtid och mycket mer tilltalande är att tvingas betala för ett nytt kärnkraftverk tycker jag personligen.